Jag har egentligen ingenting här längre. Jag står ingen i min familj särskilt nära och jag har nästan inga kompisar kvar här. Vissa dagar känner jag mig väldigt ensam. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara här. Och just nu har jag så väldigt mycket känslor inom mig. Ibland bubblar det upp saker till ytan från mitt förflutna som jag inte orkat ta itu med. Känslor som jag försökt undvika, men titt som tätt dyker det upp. Jag har satt upp en fasad för att inte bryta ihop, även om det känns som att jag faktiskt gör det ibland. Jag är ingen ledsen person i sig, jag är oftast en glada tjej som älskar livet. Men vissa dagar dyker det här känslorna upp, det kanske är dags för mig att ta tag i det och gå vidare. Men det gör ont. Därför har jag byggt upp den här fasaden för att skydda mig själv från att bli sårad. Men istället har jag sårat andra, vilket aldrig varit min mening. 

Jag vågar inte lita på folk längre och är inte lika öppen. Jag har blivit kall och jag bryr mig inte så mycket. Jag har blivit en person som jag egentligen inte vill vara. Men bara för att skydda mig själv från att bli sårad, för att det gör så fruktansvärt ont. Jag vill inte känna, så därför är det så skönt att bara stänga av och inte bry sig. 

/ Sofia